— Sorgens dag den 13 maj —
Landsmötet 1917 och sedan även 1918 års Landsmöte i Staare organiserades av de som kunde ana den utveckling som var på väg genom skapandet av den Europeiska parlamentarismen. Elsa Laulas pamflett ”Inför lif eller död?” lär ha blivit uppläst i Svearnas Riksdag under 1918. Det verkar sett i efterhand enbart ha retat upp det svenska patriarkatet. Man kan nämligen konstatera att trots de uppenbara och synliga framgångarna med dessa två olika landsmöten, så kunde man inte påverka de patriarkala krafter som den tiden härskade i riksdagen.
Den 19 oktober 1917 tillträdde liberalen Edens regering. Under 1919 så kom denna regering överens med Norge om den andra renskötselkonventionen som innebar dislokation av nordsamisktalande samiska familjer. Med brutala tvångsmedel förflyttades dessa familjer med mer än 20 000 renar. Detta på tvärs av renhjordarnas naturliga betesgränser och även på tvärs av den samiska nationens språkområden.
I Edens regering satt sex socialdemokratiska statsråd varav en var socialdemokraten Hjalmar Branting. I samband med etablerandet av lika och allmän rösträtt till valet till svearnas riksdag, där svenska kvinnor äntligen tilläts rösta på jämlika villkor, och dels i samband med socialdemokraternas deltagande vid regeringsbildande så kan det anses att den svenska parlamentarismen hade grundats.
Dessvärre undertecknade Hjalmar Branting motionen om inrättandet av Statens rasbiologiska institut. Fredagen den 13 maj 1921 fattade Sveriges riksdag beslut om att upprätta detta institut och alla fem riksdagspartier var för detta. Hjalmar Branting tilldelades dessutom Nobels fredspris samma år och tillträdde sin andra mer långvariga regering som statsminister den 13 oktober 1921.
Så vad de bägge gränsöverskridande Landsmötena strävade att uppnå & förhindra under pågående världskrig, blev till stora delar ett misslyckande. Till det ovan uppräknade parlamentariska missgärningar måste man dessutom lägga lagstiftarens beslut att anta 1928 renbeteslag. Tor L Tuordas utförliga redogörelser om orättvisorna & plågsamma samiska upplevelser av denna lag framgår med tydlighet av hans artikel ”Konsekvenser av Renbeteslagen 1928” publicerat 25 oktober 2017 på kvikkjokk.nu. Man kan med fog anta att den mest kände av organisatörerna av det första Landsmötet, Elsa Laula, upplevde samma utanförskap och osynliggörande. [1]
I en intervju från Nordlands tidning den 13 augusti 1929 säger Elsa lite bittert: ”Tre gånger har jag varit på det kungliga slottet i Stockholm och talat för lapparnas sak. – – – Jag har också försökt att organisera samerna till ett folk, fortsätter hon. Men det går icke. De vill leva för sig i sin värld.” [2]
Curt Perssons uttalande i Sveriges Television den 16 februari 2020 förstärker bilden sett från forskarens synvinkel: Fil dr Curt Persson har forskat en hel del runt rasbiologins konsekvenser och han slår fast att det på den tiden fanns en politisk enighet för att införa institutet som blev det första i världen.
”Alla partier var för. Ingen kan svära sig fri. Det är inget parti som sticker ut och är emot. Det var till och med så att fyra personer som var statsministrar under den här perioden för olika partier stöttade motionen och beslutet, säger han” [3]
Rubriken på en annan artikel i Sveriges Radio med samma forskare den 27 januari 2020 är ännu tydligare: ”Historikern: Svenska rasbiologer inspirerade nazisterna”. [4]
Och ännu idag har Sveriges Riksdag inte agerat för att deras beslut i gångna tider ska kunna förlåtas av de som drabbades samt deras barn eller barn-barn. Legitima företrädare för den samiska nationen på svensk sida av Sápmi höll plenumsmöte i Ubmeje den 18-20 februari. Där kunde man förenas & anta ett uttalande angående upplevelser efter Girjás-domens avgörande i Högsta Domstolen. Detta följande citerade stycke var i slutet av uttalandet:
”Sametinget konstaterar även att grov rasism har riktats mot samer sedan domen tillkännagavs. Sametinget förväntar sig att samtliga svenska institutioner tar avstånd från rasismen och att de aktivt motarbetar den. Det är vår mening att rasismen mot samer grundar sig i hur den svenska staten undvikit att hantera samiska frågor i nutid, tillsammans med att den svenska skolan brister i barns historiska utbildning angående samer, samt den svenska statens övergrepp av det samiska folket och den samiska kulturen. Det kan inte tillåtas fortgå och vi förväntar oss förändring” [5]
Det är inte längre trovärdigt att Statsministerämbetet osynliggör det samiska folket och våra berättigade krav på rättvisa och jämställdhet, genom att ständigt utebli från plenumsmöten som Sametinget arrangerar. Vi samer är därigenom inte en värdig del av en bestående lösning tillsammans med det svenska folkets ledande företrädare. Hur kan det bli ens tal om försoning när chefen för landets regering verkar emot en sådan utveckling? Och den europeiska parlamentarismen är således genom eget agerande lika trovärdiga idag som för 100 år sedan.
I Sápmi är det vi som är folket!
STEFAN MIKAELSSON, Ledamot i Sametinget. 13.5.2020.
[1] https://kvikkjokk.nu/konsekvenser-av-renbeteslagen-1928/
[2] https://www.sametinget.se/111849
[3] https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/alla-partierna-var-for-rasbiologi?cmpid=del%3Afb%3A20200215%3Aalla-partierna-var-for-rasbiologi%3Anyh%3Alp&fbclid=IwAR3lKZIwTMbABBAAAZEQxlTbwLvHSw4dbEW8IcQDXJfBj73q5f4aRIR8Blw
[4] https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=7393694