70.e plenumet i Liksjoe 29.9.2015

ÖPPNINGSANFÖRANDE AV SAMETINGETS ORDFÖRANDE STEFAN MIKAELSSON VID SAMETINGETS PLENUM I LIKSJOE DEN 29 SEPTEMBER 2015.

Buorre buoris Sámediggeájrrasa, oabbat ja vieljat, guosse ja gieres gulldaliddje! Muv nammal Stefan Mikaelsson ja lev Sámedigge åvddåulmusj. Udni i tjapa bievev.

Buorisboahtem Liksjoe ja Sámedigge ållestjåhkanibme !

Välkommen till Liksjoe och Sametingets 70.e plenum. Det första plenumsmötet avhölls i Giron 26-27 augusti 1993, och det har hittills blivit 9 st därstädes. 5 plenum vardera i Arviessjavvrie och Staare har genomförts. 4 plenumsmöten har ägt rum i Jåhkåmåhkke varav det senaste i augusti 2013 innebar högtidligt öppnande av mandatperioden och likaledes 4 plenumsmöten då här i Liksjoe.

Ett plenum har arrangerats i Garasavvon i februari 2000, och 2 plenum har arrangerats i Arjepluovve maj månad 1998 & 2010. Inget plenum har avhållits i Rautas, men väl 2 i Vualtjere och det under februari 1996 & samma månad men då år 2013. I regel har 3 plenumsmöten arrangerats varje år, utom 1999 & 2001 då 2 plenum hölls. Men åren 1995, 2009 & 2011 kunde 4 plenum avhållas respektive år.

Låt mig med ålderns rätt få dra några snabba minnesbilder från upplevelser vid tre olika plenum:

Vid plenum i Geavtse 22-24 oktober 1996 ställde sametingsledamot Oscarsson en relevant fråga: Hur kunde det komma sig att en svensk NGO fick betydligt mer i bidrag via statsbudgeten än vad det folkvalda organet Sametinget erhöll? Varför var skillnaden så stor och det till Sametingets nackdel?Närvarande statsråd kunde inte, eller rättare sagt, försökte inte ens att ge ett bortförklarande svar  som alltid annars, utan förklarade istället: ”proportionerna måste ändras”.

Enligt notiser helt nyligen i media så lär en förändring äntligen vara på gång efter 19 års tålmodigt väntande på att statsrådets ord skulle fyllas med innehåll. Så nu har det nu skett. Detta även om förändringen i sig mer kan beskrivas som ett eller två ripskritt. Det ryktas nämligen om att förslaget till statsbudget för nästa år kommer att innebära en begränsad förändring till det bättre, men inte alls i närheten av det som rimligen skulle kunna benämnas för en ändring av proportionerna.

Även en tusenmilafärd börjar dock med  ett första steg.

Vi ser fram emot en föredragning av rådande förhållande med aktuell information här under plenumsdagarna.

I samband med öppnandet av Sametingets andra mandatperiod 1997 i Giron uttalade Diskerimineringsombudsman Frank Orton bland annat följande:

”Det skall inte vara så, att samernas intressen skall ses som några särintressen eller privilegier. Det skall inte vara så, att man ser deras intressen i konflikt med storsamhället. Lösningar skall sökas i samförstånd och med respekt för samernas rättigheter”. (slut citat).

Nej, det är inte så det skall vara i den perfekta av världar, men det är så det är, här i tillväxtekonomins & välfärdens Europa.

I samband med plenum i Saadteskenjuana den 26-29 oktober 1999 så etablerades en arbetsgrupp som enades om ett förslag till beslut angående ”Samerna, ett ursprungsfolk i Sverige, betänkandet av Utredningen om ILOs konvention no 169”. Detta förslag lades fram till beslut under pågående plenum och förslaget antogs därefter enhälligt.

Det anges i detta Sametingets yttrande (DNR 89/99) bland annat att:

”Sametinget anser vidare att ratifikation av konventionen skapar möjligheter till ett grundläggande skydd och därmed trygghet för Samerna samt möjligheter till en samisk framtid i Sverige”

Sametingets skrivelse som insändes till svearnas regering tillsammans med plenums beslut, var undertecknad av dåvarande styrelse-ordförande Per Mikael Utsi.

Den 6.e mandatperioden invigdes formellt & högtidligen i augusti 2013 i Jåhkåmåhkke i närvaro av bland andra Hans Majestät Konungen, Carl XVI Gustav. Roger Rimpis stora tältkåta rymde alla deltagarna, och bakom podiet fanns en plexiglasruta så deltagarna kunde se de böljande vågorna på talvatisjaure i solskenets glitter. Vinden drog & smattrade i kåtaduken och vi kunde känna oss som hemma. Och vi var verkligen hemma i Jåhkåmåhkke, hemma till slut. Det enda som fattades var en kosa med starkt kokkaffe och några tunna skivor gåste-biergo simmandes i kaffet. Fast vid närmare eftertanke så kanske det serverades senare efter förhandlingarnas avslutande och då i samband med middagen.

Si och så och vice versa. I det som är känt och väl bekant är det ochså lätt att bli enig, och så skedde de sensommardagarna i Jåhkåmåhkke för 2 år sedan. Ett enigt plenum antog Gállok-uttalandet som ochså senare låg till grund för etablerandet av Mineral & Gruvpolicyn.

Dagarna innan jag drog iväg till Liksjoe lyssnade jag på Norrbottensradions reportage om mårdhunden. Denna lär orsaka stor skada så därför har man anställt 6 jägare i norrbotten som på heltid kan jaga mårdhundar för att skydda flora & fauna. Men inget nämndes om de skadeverkningar som andra predatorer åsamkar betande renhjordar och som tillåts eskalera i obegränsad omfattning. De renskötare som skyddar renen mot rövarens rov hamnar ovillkorligen i fängelse. Och de samer som bygger eller underhåller sin släkts kåta på traditionella marker riskerar att få denna nedbränd och bestraffade med olika bötesformer. Och så vidare …

Den svenska synen på hur enskilda samiska individers utövande av urfolksrätten och vår kulturs hävdande kan och får dömas i svensk domstol av svenska nämndemän & jurister, är ensidig och oresonlig. Idag är den den samiska nationen mer pressad än någon gång tidigare, eftersom vi har hamnat i det läge där det inte längre är möjligt att kunna acceptera att vissa delar av vår urfolkskultur marginaliseras,  på det att andra delar för en tid kan tillåtas fortsätta att existera av det svenska dominerande samhället.

Vi Samiska parlamentariker måste återigen förenas här i Sametingets plenum och klart sända vårt budskap till statsråden samt chefstjänstemännen i statens olika organ med samma budskap som i Gállok-uttalandet och i dokumentet ”Sametingets syn på mineraler & gruvor”, men med andra ord som alla kan förstå.

Inte ett steg tillbaka.

Idag kan vi fortsätta byggandet av det samiska samhälle som vi vill ska kunna leva i samexistens med våra svenska grannar och med småskaliga aktiviteter som ger närproducerad mat, rent vatten och levande kulturarv. Våra land och territorier är grunden för vår existens, vi är landet och landet är oss. Idag kan vi fortsätta vårt arbete för fred, jämställdhet och rättvisa. En annan värld är möjlig.

Med detta förklarar jag Sametingets 70.e plenum för öppnat.

 

//Stefan Mikaelsson,