Normal och normen…
Man skulle också kunna fråga – Vem avgör vad som är normalt…
Om du skulle tänka på en svensk… Vilken bild ser du då framför dig?
En snabbanalys visar att det stora flertalet skapat ”samma” bild. Kan man då säga att det är en ”normalsvensk” eller…
En vit, heterosexuell man i medelåldern och utan funktionsnedsättningar… Är vad de flesta tänker när de får frågan.
Lite lek med siffror. 51 % av befolkningen i Sverige är kvinnor, så statistiskt borde en svensk vara en kvinna. Glasögon är en funktionsnedsättning och ni vet väl hur många som i medelåldern har glasögon?! Den sexuella läggningen kan diskuteras, när vi vet att det i Sverige finns ca 5 % tranvestiter… Lägg där till övriga sexuella läggningar…
Och, tyvärr måste jag nog göra dig besviken… Den bild du skapat av en svensk uppfylls bara av knappt 4 % av befolkningen. Alltså en lite minoritetsgrupp som inte ens klarar spärren till riksdagen, men transvestiter klarar spärren…
Varför blir det då så här? Jo, vi har blivit programmerade att se saker enligt en norm som inte allt överensstämmer med verkligheten.
Samma uppgift som ovan: Om du skulle tänka på en same… Vilken bild ser du då framför dig?
En kortväxt äldre man, med lite sneda ögon och kolt. Mössan har en stor röd tofs och vi hittar honom på fjället där han har sina renar.
Hur stor är sannolikheten att vi hittar denne same? Inte stor, men det är så vi har blivit programmerade…
Man skulle kunna kalla det för fördomar. Fördomar bygger ofta på okunskap och en ovilja till att förändra inprogrammerade normer.
Världen och samhället förändras vare sig vi vill eller ej. Vi ställs hela tiden inför valmöjligheter och det är just vid dessa val som vi har möjlighet att göra skillnad och förändring. Men först av allt måste vi acceptera att samhället förändras och att vi vill och kan vara med i den processen.
Ett exempel: På 70-talet var det helt ok att röka i bilen. Inte behövde man använda bilbälte heller och skulle det flyga in en geting i bilen så var det bara fram med radarburken och spruta lite… Det farligaste med bilåkningen var att veva ner bilrutan, för man kunde bli sjuk av draget…
Det var 70-talets bilnormer. Idag vet vi att den normen är förändrad. Anledningen till det är kunskap och omprogrammering.
Nu är det dags att hitta kunskap och förståelse. Först då kan vi hitta lusten och viljan till att påverka och förändra. Tyvärr får vi också acceptera att det finns människor som inte vill och som säger ~ Det var bättre förr… Det är ok så länge vi inte låter dem bromsa utvecklingen, viljan och kunskapen.
Vi som vill – Vi kan!
Ensam kan vara stark, men tillsammans är vi oslagbara!