Finnas eller inte finnas… Det är frågan…

Artikel 4 Urfolken är vid utövandet av sin rätt till självbestämmande berättigade till självständighet och självstyre i alla frågor som gäller deras interna och lokala angelägenheter samt till medel att finansiera sina självständiga funktioner.

Artikel 15 Urfolken är berättigade till att deras kulturers, traditioners, historias och strävandens värdighet och mångfald troget återges i undervisningen och i information till allmänheten.

Samer är sedan i 2010-11-24 omnämnda som folk i grundlagen. Hur påverkar det oss samer som folk och vad är skillnaden efter den 24 november 2010? Att samer är ett folk har vi vetat länge. Ett folk utan större rättigheter. Idag slåss olika samiska näringar för sin överlevnad och de gör det i stark motvind.
Att vända motvind till medvind kräver starka krafter och en gemensam vilja. Finns den gemensamma viljan???

Jag står själv utanför rennäringen och det är kanske just därför som jag blir så fundersam när jag läser eller hör hur samebyar förhandlar fram avtal med vind- och gruvbolag. Samebyn får ersättning för att vind- eller gruvbolaget använder betesmarkerna.
I ett första skede kan detta vara bra. Renägaren och samebyn blir kompenserad för de förluster som intrången innebär. Men… ekvationen är i mina ögon kortsiktig. Om detta får fortsätta innebär det att det blir färre och mindre betesmarker för kommande generationers renskötare och deras renar. Mycket mark kommer att vara obrukbar eftersom vindkraften inte bara innebär vindkraftverk på tex en fjälltopp, utan också ett ”susande” och störade ljud, vägar och fördärvad mark på stora områden mellan vindkraftverken och närmsta väg. Desamma gäller för gruvdriften. Det är inte bara under marken som naturen blir påverkad. Ovan mark krävs vägar, dammar/sjöar och undermineringar som gör att marken inte går att bruka. Renens naturliga kalvningsland är inte längre en trygg och tillgänglig plats. Vandringsleder som använts av många generationer är inte framkomliga. Dessa kan plötsligt ligga under vatten eller vara en öppen gruva.
I ett senare skede finns inga förutsättningar att bedriva någon traditionell renskötsel. Istället kommer det att  bli renskötsel i hägn, en för mig skrämmande tanke.

I Sverige har vi lagar som styr hur markerna under ytan används. Detta påverkar samisk näringsverksamhet. Den samiska traditionella näringen blir i dag inte bara ”såld” till bolag som investerar under mark, utan även till de som brukar det svenskta luftrummet i tid och otid.

Det är dags att dra i handbromsen! Sverige blir invaderat av bolag och investerare från andra länder och den samiska näringen är ”bytet” som bekostar detta.

Den gemensamma viljan måste infinna sig. För endast med starka krafter och en gemensam vilja kan vi ändra motvind till medvind. Gemensam vilja innebär också gemensamma krafter. Det samiska folket har en gemensam nämnare – Vi är ett folk! Ett folk som finns över hela landet och har ett stort kontaktnät som kan användas på olika sätt. Att sprida kunskap och bilda opinion skapar ett lyft inte bara för samerna, utan också för alla som bor och lever i Sverige. Kunskap är den pusselbit som ofta löser många problem. Utan kunskap om att samer är ett folk i Sverige, är det svårt att få en förändring. Kunskapsspridning är en av många nycklar. Vi måste bli en naturlig del av det svenska samhället där alla arbetar mot samma mål fast på olika sätt… och accepteras för detta.

Vi ska ta ett ansvar för framtiden, så att våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn… ska ha möjlighet att verka i samisk traditionell näring. Ska den samiska traditionella näringen finnas i framtiden är det dags att vi nu sätter ner foten och vänder vinden.