Välkommen på Första Maj barrikaderna.

Första maj är sedan länge dagen för en manifestation mot de besuttna och de som lever på bekostnad av andras utsatthet och ibland till och med osynliggörande. I Sápmi har Första Maj inte betytt så mycket mer än för enstaka enskilda samer. Samerna är så väl anpassade i ett svenskt samhälle att kampen för den samiska kulturen och naturen ibland för stå tillbaka för viljan att vara en anpassad svensk medborgare.

Och det motsatta kan även noteras. Det behövs ingen akademisk utbildning med en lång erfarenhet som forskare för att kunna notera det faktum att en svensk statsminister aldrig besökt ett pågående Sametingets Plenum. Nu har det dessutom varit så länge att det otänkbara har blivit en svensk praxis. Den enda slutsats man kan dra av detta är att stasministerämbetet och den svenska parlamentarismen därmed lämnar över till det samiska folk och de legitima företrädare för dessa att talan föra och rätten bevaka den samiska kulturens fortlevnad.

Idag kan samerna således förenas i vår uttalade vilja att tala för oss själva och att veta vårt eget bästa. Det är som kärlek med Mänskliga Rättigheter, ingen människa kan få för mycket av det ena eller det andra, och det är inte ett hot mot våra grannar -i kommunen – länet eller – landet.

Överallt där den samiska kulturen lever är den ett fyrbåk för en levande samisk kultur på tradiotionella områden och för ett erkänt urfolk inom nationalstatens Sveriges gränser.

I Sápmi är det fortfarande vi som är folket, med vårvindar och Första Maj hälsning dagen till ära,

Stefan Mikaelsson, mångårig ledamot i Sametingets plenum. 1 maj 2020.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.