BUORRE SÁMIJ ÁLMMUKBIEJVVE 2020

Äntligen är det nu mer än 100 år sedan de båda första samiska gränsöverskridande landsmötena. Precis som våra samiska företrädare anade & fruktade då, precis allt fick Sámi-albmut, det samiska folket erfara och genomlida under den svenska parlamentarismen: 

1919 med regeringens Edens överenskommelse med Norska regeringen angående andra renskötselkonventionen, som bland annat innebar dislokering av samisktalande familjer,

1919 beslutade Riksdagen om upplösandet av Stora Sjöfallets nationalpark och början på ödeläggelsen av Lule älvdal och sedermera militariseringen av Arktis,

1921 med Sveriges skamliga riksdagsbeslut att anta motionen om etablerandet av Statens rasbiologiska institut,

1928 med ikraftträdandet av renbeteslagen som för alltid skulle skingra det samiska folket och med ett lika avskyvärt som brutalt sätt försvenska spillrorna av urfolkskulturen, bland annat genom en lagstiftning som diskriminerade de samiska kvinnorna som valde att gifta sig med en icke-samisk partner,  

1971 med den nya Rennäringslagen, som i stora delar bygger på tankesättet i 1928 års lag,

1972 med fastställandet av Renskötselkonventionen som varade i 30 år, där bland annat den enskilde renägarens civilrätt såväl som lappkodicillens skydd för samisk gränspasserande renskötsel bortsågs ifrån,

1992 med Riksdagens beslut beträffande lagen som gav staten möjlighet att upplåta jakt och fiske ovan odlingsgränsen med ett handskrivet tillägg som tillades i efterhand, när beslutsfattandet i kammaren väl var klart. 

Torsdagen den 23 januari 2020 kom så äntligen den oväntat klarläggande domen från Götar och Svears Högsta Domstol, (HD T853-18) som berör Girjás-målet och där HD bortser från lagstiftarens samtliga intentioner under de senaste 100 åren. Några av slutsatserna i domen lyder som följer:

”Högsta domstolen drar i domen följande slutsatser:

• att rennäringslagen inte ger samebyn rätt att upplåta jakt och fiske på det område där samebyn bedriver renskötsel och
• att samebyn ändå har en ensamrätt att upplåta jakt och fiske som en följd av historiska omständigheter som gäller för det aktuella området (urminnes hävd).

Genom domslutet fastställs därför

• att Girjas sameby får upplåta småviltsjakt och fiske på området utan statens samtycke och
• att staten inte får göra sådana upplåtelser.

Domstolen är enig om domslutet. Samtliga ledamöter är ense om att det som sägs i domen om urminnes hävd leder till att talan ska bifallas. ”

 I en utvecklande analys av domen har professor Øyvind Ravna (nordnorskdebatt.no 24.1.2020) dragit bland annat följande slutsats: ” Högsta domstolens bruk av ILO 169, grunnet i at samene er et urfolk, viser at svensk rett nå tar folkerettens krav på alvor” och ” Dommen bærer bud om en ny retning i svensk rett og dermed også i vårt nordiske rettsfelleskap.”

Den samiska nationen och det samiska folket uppmanar gemensamt nationaldagen till ära, Regeringen att ta reella initiativ för att inleda en konsultation med Sametinget, baserat på principen om respekten från ett folk och till ett annat, som avslutning på en lång smärtsam period med försvenskningsprocesser, osynliggörande, och kränkningar.

Avslutningsvis kan vi själva glädja oss med dagen och domen från Högsta Domstolen. En folkrättsligt oklar situation som hittills enkelriktat baserats på svensk parlamentarism har avgjorts till fördel för samisk kultur och ytterst det samiska folket. Detta ger i förlängningen möjligheter till en levande samisk kultur som vi själva samtidigt vidmakthåller och behåller möjligheten till att kunna överföra en stor del av mångfalden hos alla oss samer, till kommande generationer. Ännu fortsättningsvis kommer samernas kultur, språk och historia kunna överleva på det sätt vi vill, och det som ett av många urfolk i det cirkumpolära Arktis.   

Många gratulationer på den samiska nationaldagen till Lujávre, Ohcejohka, Kárášjohka och Jåhkåmåkke samt till alla samer vartänn vi än är i den vida världen.

I Sápmi är det vi som är folket!

Stefan Mikaelsson, mångårig ledamot i Sametingets plenum.