Regnbågsmässan Kiruna kyrka 19 oktober

Som människor är vi beroende av en oförstörd och ofragmentiserad natur. Blir naturen omvandlad till nyckelbiotopsöknar och monokulturer med sjunkande vattenkvaliteter så påverkar det oss. Våra kroppar består till ca 70 % av vatten och vi är en naturlig del av kretsloppet. De som drabbas mest och värst om vattnet förgiftas är inte vi som är här, utan våra barn och barn-barn.

Och precis som naturen mår bra om det är mångfalden som får bestå, så är det även hos oss människor. I den del av världen där vi lever, har mångfalden hos människorna under lång fått tyna bort. Och det precis som det har skett hos naturen och till och med samtidigt sker bägge processerna.

Vår manifestation här idag är ochså ett stöd för mångfald runt om i världen. Vi uttalar ett ifrågasättande av patriarkatet, de samhällen samt normer som marginaliserar oss till ett utanförskap.

Aldrig förr har vi haft bättre möjligheter att vår rätt bevaka och talan föra och det gör vi idag. Världssamfundets Mänskliga Rättighets-instrument ger oss den delaktighet som riksdagen misslyckats med. Och det på de områden som är viktiga för oss.

Paulus Utsi skrev en dikt som jag väljer att citera första versen:

Farväl mitt hemland, bli kvar med hälsan. Stigarna har blivit trängre och det är med tunga steg som jag tvingas överge min födelseplats. Ord från ett främmande folk tränger bort språket jag lärt av mor.

Lars Wilhelm Svonni har gjort musiken och jag sjunger första versen. (Sång accapella).

Gijto, (Applåder). 

 

http://www.samer.se/4691