Tillväxtekonomins välsignelser …

Naturskyddsföreningen arrangerade en exkursion runt om i södra norrbotten med namnet ”Väg utan framtid” lördagen den 23 augusti och söndagen den 24 . Ett 35-tal deltagare entrade den buss som arrangerats och kunde styra färden till bland annat 1)Laver, 2)Messaure, 3)Harsprånget och 4)Nautanen. Alla dessa orter var en gång exempel på en framgångsrik utvinning av naturresurser i Sápmi och med förhoppningen att kunna ge en bestående framtid med evig tillväxt och eviga vinster.

1) Laver var ett gruvsamhälle och numera en spökstad som ligger cirka 15 km sydväst om Vidsel och 50 km väster om Älvsbyn,Norrbottens län.

I samhället bodde cirka 350 personer. Det var (1936–1947) ett toppmodernt samhälle med fjärrvärme, rinnande vatten, vattentoaletter och elektriska spisar i varje hus, samt i samhället simhallbiograf och ett modernt gatusystem. Senare flyttades husen till olika orter och lämnade endast kvar gruvhålen.

Laver var en koppargruva som fick en kort livslängd på grund av den låga kopparhalten i malmen man bröt, samt att priset påkopparmalm förändrades. Laver är nu övergivet. Men gatusystem, dynamitförråd, samt mer och mindre tydliga rester av de hus som en gång funnits där finns kvar. Informationsskyltar om olika platser i Laver finns numera uppsatta.

Själva gruvsystemet går inte att komma in i då det är vattenfyllt sedan man slutade pumpa undan grundvattnet. Dagbrottet är numera en sjö med 35 meter i diameter och ett djup på 34 meter.

2) Messaure är en numer övergiven ort i Jokkmokks kommun i anslutning till Messaure kraftverk. Vid Messaures etablering övervägdes om arbetsstyrkan kunde transporteras från bostäder i det redan etablerade samhälletVuollerim, men detta förslag föll på arbetsstyrkans storlek som gjorde att transportkostnaderna skulle överstiga kostnaderna för att etablera ett provisoriskt samhälle.

Arbetsstyrkan var som störst 1961 och omfattade då 1350 personer. Dessutom tillkom städ- och matlagningspersonal samt personal som röjde de ytor som skulle översvämmas av magasinet.Kontor och verkstäder etablerades på älvens södra sida där även den nedsprängda maskinstationen skulle byggas. Samhället kom att anläggas på södersluttningen på älvens norra sida. I den norra delen av samhället låg mässområdet tillsammans med huvuddelen av de provisoriska flerfamiljshusen. Totalt uppfördes 178 lägenheter i flerfamiljshus för tjänstemän och mer kvalificerade arbetare samt deras familjer. I östra delen av samhället fanns ett område med 80 egnahem och 20 bungalows. I den västra delen av samhället uppfördes 32 stycken ungkarlsbaracker med enkel- eller dubbelrum.Ytterligare 21 byggnader för administration,  kyrkasjukstugaskolalekskola, bibliotek  och tvätteri  uppfördes.Som mest kom 2 300 personer att bo i samhället som blev Vattenfalls största provisoriska samhälle. Efter att Messaure kraftverk var färdigbyggt kom samhället i Messaure att användas som bostadsområde för flera följande utbyggnader i stora och lilla Lule älv. Först 1980 var egnahems- och familjebostäderna tömda. Under utbyggnaden av Messaure med ett tredje aggregat mellan 1980 och 1983 utnyttjades delar av ungkarlsboendet för arbetsstyrkan. Efter att verksamheten på orten upphört fraktades husen bort, men gatunätet finns kvar i form av en spökstad.

3) Harsprånget var även namnet på en by som anlades i samband med kraftverksbygget. Beslut om byggandet av Harsprånget togs av en enig riksdag 1918. Samma år började bygget och vattenrallarna var på plats året efter. Lågkonjunkturen efter första världskriget ledde dock till att flera stora kraftverksbyggen i Sverige lades ner och 1922 kom beskedet om att avbryta bygget. I maj avslutades alla byggen och fönster och dörrar spikades igen på bostäder och förråd. I början av 1923 låg Harsprånget helt öde. 1945 återupptogs bygget två kilometer längre ner och Harsprångets första aggregat togs i drift 1951. Samtliga tre aggregat var igång året efter. Mellan åren 1974 och 1983 skedde tillbyggnad av verket med två aggregat (varav den sista i en helt ny kraftstation) och man höjde även dämningsgränsen med 1 meter. De tre första aggregaten har en effekt på 110 MW stycke. Aggregat fyra och fem är på 180 resp 465 MW. Nr 5 döptes till Gerhard och är ensam nästan lika stark som de andra aggregaten tillsammans, och har bl.a en axel som är fyra meter bred. Aggregatet är bland de största i Sverige.

Även om mellersta Norrland knutits samman med Sydsverige redan på 1930-talet dröjde det till 1952 innan hela det svenskakraftnätet kopplats ihop med hjälp av 400 kilovoltsledningen Harsprånget – Hallsberg, kallad Harsprångslinjen. Den 100 mil långa kraftledningen som var världens första 400 kV-ledning kunde föra Luleälvens elproduktion till användare i Syd- och Mellansverige. Lite längre nedåt älven ligger Muddus nationalpark. Harsprångsfallet, den naturliga fåran, lär ha varit en av Sveriges mäktigaste forssträckor, kanske större än Storforsen i Pite älv. Genom en kilometerlång klyfta störtade sig älven 107 meter i en rad med forsar och fall. Namnet harsprånget, Njommelsaska på Lulesamiska, kom ifrån de snabba svängar i fallet som kan liknas med dem en hare åstadkommer i flykt. Medelvattenföringen i älven i Harsprånget var runt 268 m3/s. Som jämförelse har Pite älv vid Storforsen en medelvattenföring på 120 m3/s. Fram till tillbyggnaden 1974 firades fallens dag här. Vid tillbyggnaden flyttades evenemanget till Porjus, och har sen dess stannat där. Dock finns det en chans att se fallen om man kommer dit vid rätt tid, då man som vid de flesta andra kraftverk testar att avbördningen via flodutskoven fungerar som det ska. Detta brukar ske åtminstone en gång årligen. Fallet har blivit fotograferat av fjällfotografen Borg Mesch, och det finns även en video på Youtube som visar då vattnet släpps på.

4) Nautanen är ett före detta gruvsamhälle beläget mellan Koskullskulle och nuvarande E10. Uppkallat efter fjället Nautanen, på vars södra del gruvfyndigheten är belägen.

Malmen upptäcktes 1898 och mellan 1903 och 1908 bröts omkring 5.700 ton koparsmalm i form av kopparkis och brokig kopparmalm och 4.600 ton järnmalm i form av magnetit. Malmen förekommer som gånger, körtlar och impregnation med skarnmineral, skapolitturmalin med flera i leptit.

När kopparpriset sjönk gick bolaget ”Nautanens Kopparfält Ab” i konkurs[3]. Gruvan i Nautanen lades ned på 1920-talet och sedan dess har giftiga tungmetaller som koppar, zink, bly och kadmium läckt ut i området. Fortfarande läcker tungmetaller ut i området runt gruvan. Bäcken Imetjoki, som har förbindelse med Kalixälven och i förlängningen med Bottenviken, är idag ett dött vattendrag. Beräkningar från Länsstyrelsen Norrbotten visar att kopparläckaget är så stort som 200 kilo per år. Totalt har naturen och de omgivande vattendragen belastats med drygt 20 000 kilo koppar.

Det samhälle som hastigt byggts upp började monteras ner och förfalla; det sista huset stod dock kvar till mitten av 1970-talet då bilburen ungdom brände ner det. Idag kan man se rester av gruvbrytningen och samhället i området.

Källa 1-5: Wikipedia.

Sverige som land har med riksdagen ställt sig bakom tillväxtekonomin. Inte minst politikerna i norrland i allmänhet och norrbotten i synnerhet har anammat detta. Men trots mångåriga erfarenheter om att denna sk tillväxtekonomi inte leder till ökande befolkningstillväxt och en levande landsbygd, så upprepas mantrat. Inte minst den politikerdebatt som skedde på gruvrestrerna i Nautanen kunde visa på detta. De partirepresentanter som församlats var Stefan Tornberg (C), Jens Sundström (FP), Fredrik Lundh Sammeli (S), Anna Höwenmark (V), Annika Eriksson (MP) och Anders Pettersson (KD). Och samtalar man med dessa var och en för sig, får man ofta en sympatisk bild av en person vars åsikter det är lätt att dela. Men när partierna ska debattera i politiska debatter eller ta beslut i Riskdagen framträder en annan inte lika sympatisk bild. Befolkningen i norrbottens län var år 1995 bestående av 266 011 innevånare. Och 2012 hade denna befolkning i tillväxtekonomins sverige sjunkit till 248 673 (Källa: Wikipedia).

Thomas Bresky ledde skickligt debatten och politikerutfrågningen och med det sista ordet fick jag möjlighet att peka på de olika samarbeten som Sveriges regering gjort i gången tid men att man inte vill samarbeta med Sametingets plenum vad gäller ILO169. Avlsutningsvis bjöd jag in alla politiker på kaffe och doppa under Sametingets plenum i luleå den 30 september och till den 2 oktober.

Söndagens aktiviteter avslutades på Dundret med god utsikt över gruvan Aitiks anrikningsdamm & fikapaus innan hemresans påbörjande:

5) Aitikgruvan är en koppargruva som ligger cirka 15 kilometer östsydöst om Gällivare Lappland. Gruvan ägs av Boliden AB genom dotterbolaget Boliden Mineral och är Skandinaviens största dagbrott och en av Europas största koppargruvor.Aitikgruvan har över 400 anställda och är den största privata arbetsgivaren i Gällivare kommun. Gruvans livslängd beräknas enligt nuvarande prognoser vara till 2029.

 

Dammhaveriet den 8 september 2000

Det haveri som inträffade är det största dammhaveriet som inträffat i Sverige och det hade kunnat orsaka skador på liv, egendom och betydande miljöskador. Om klarningsmagasinets damm brustit hade miljöskadorna på grund av omfattande kopparutsläpp blivit katastrofala.

Sjödin, Jesper (2008) Risk- och sårbarhetsanalys 2007 Norrbottens län , Länsstyrelsens rapportserie nr 3/2008, Länsstyrelsen i Norrbottens län

Sent på kvällen den 8 september 2000 havererade dammen mellan sandmagasinet och klarningsmagasinet och cirka 1,6 miljoner kubikmeter vatten med något förhöjd kopparhalt rann ut i vattendragen Leipojoki och Vassara älv. Klarvattendammen, nedanför dammen som brast, höll och begränsade utflödet av förorenat vatten till bräddavloppet. Klarvattendammen som höll var inte konstruerad för hålla den mängd sand och vatten som kom, utom under gynnsamma förhållanden.Länsstyrelsens slutrapport kom fram till att det förutom brister vid Bolidens egna kontroll vid projektering, byggnation och övervakning fanns två teorier om vad som hade hänt.

Undertecknad delade synen på att turismen väl kan kompensera ett bortfall från gruvliga aktiviteter och skördetröskornas plöjningar genom naturskogarna. Rent vatten för våra barnbarn förutsätter stora områden med olikåldrig skog, utan skogsdiken, skogsbilvägar, grustäkter och gruvor. Det borde inte vara så att det är först då kommunpolitikerna i Luleå får vatten av dålig kvalitet i sina kranar via kommunala vattenledningar, som åtgärder vidtages för att hindra förstörelsen av skogar, marker och vatten.

Julevädno den 28 augusti, Stefan Mikaelsson.

Tack Lars Andersson & Naturskyddsföreningen i norrbottens län för arrangemanget. Läs mer på : http://www.norrbotten.snf.se/wordpress/inspirationsresan-visar-kontraster/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.