Björnen sover, björnen sover… INTE!!!

Idag är det den 14 april och Tiburtiusdagen. 14 april kallades förr, främst i Sydsverige, första sommardagen beroende på en gammal indelning av året i sommar- och vinterhalvår. På runstavar märktes denna dag ut med ett lövat träd.
Men det räcker inte med det. 14 april är också en speciell dag för landets alla björnar. Enligt gammal folktro är det nu slut på sovandet och dags att komma ut ur idet…

Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo. Han är inte farlig, bara man är varlig…
Jo, den leken och sången minns man. Men hur stämmer det med verkligheten?

1997 var året då jag upptäckte att björnen inte bara var ett problem för ”andra”. Jag var då på ett träningsläger med hund i Hälsingland. Innan vi ens började träna hundarna ingick en obligatorisk föredragning på 3 timmar om vad vi skulle göra om vi mötte en björn i skogen. Föredragshållaren, en man från ett skogsbolag, berättade om problemen som man hade vid t.ex. inventerings- och röjningsarbete. Förutom att arbetsmiljön i skogsbruket kan vara farligt med tanke på de redskap som används, hade en ny otrygghetsfaktor tillkommit – Björnen.  Jaktvapen var inte tillåtet ha med sig på arbetet, så man hade löst problemet genom att de arbetade i lag. En person ”bevakade” omgivningen och den andra tog hand om skogen.

Det gick några år och våra barn blev så pass stora att de själva var i skogen och byggde kojor. En kvinna jag träffade berättade att bara någon kilometer från vår stuga hade hon mött en björnhona med tre ungar… Tre ungar som var i full färd med att äta allt annat än vegetarisk kost… Skogarna var mer än björnrika.

Hur troligt är det då att ens barn träffar björnen i skogen och att den anfaller? Vår bedömning är – Inte stor. Men för att minska sannolikheten för att något ska inträffa får inte barnen ta med sig hundarna i skogen. Eftersom hundarna strosade lösa kanske de möter en björn, blir jagade och rädda och springer tillbaka till barnen. Helt plötsligt är då barnen, hundarna och björnen på samma ställe – Inte alls bra!

Björnstammen har genom åren ökat och fortsätter att öka. I början av 1930-talet bedömde man att det endast fanns 130 björnar. Idag bedömer man att det finns ca 3 300 björnar i Sverige. Troligt är att siffran är högre. Rovdjursinventering sker oftast på vintern då man spårar djuren i snö, men som alla vet så sover ”nalle” fram till idag, den 14 april.

Björnstammens växande är ett problem för många. Renägare, biodlare, fårägare, skogsarbetare och jägare drabbas i sina utövanden. För många är det en stor ekonomisk fråga och för många är det även en säkerhetsfråga.
Björnstammen idag är för stor och kommer troligen i framtiden att bli ett problem för många fler. Jag tänker då främst på alla oss ägare till väldoftande soptunnor… Vid rastplatser, sommarstugor, och även i städerna finns mycket sopor. Björnens natur är att bli skrämd av människodoft, men erfarenheten säger att naturen och samhället kommer allt närmare varandra. Djuren idag är inte lika skygga för människor och inte heller lika trogna sin naturliga miljö. Förutom att björnen har ett välutvecklat doftsinne har den också ett mycket bra minne och återkommer gärna till ”goda” jaktmarker.

Det är NU vi måste decimera beståndet av björnar. Men inte utan att se det ur ett helhetsperspektiv där samtliga stora rovdjuren ingår. Vi måste hitta en acceptabel nivå som är i balans med dagens samhälle. Först då kan renägare, fårägare, skogsarbete m.fl. bedriva sina verksamheter på ett vinstdrivande, tryggt och säkert sätt.

Enligt gammal folk tro ska en varm och vacker
Tiburtiusdag ge en sommar med kyla och regn…
Väderrapport från Skåne:
Regn och kyla vilket borde innebära att vi kan se fram emot
en varm och härlig sommar…