Det nya årets början …
Denna krönika är skriven för samediggi.se: http://www.samediggi.se/68259
Ett milt avslut på det gamla året och en lika mild begynnelse innan det plötsligt blev kallt igen. Den arktiska kylan är samtidigt den naturföreteelse som håller vårt område relativt rent. Då tänker jag bland annat på skadeinsekter och parasiter som annars lättare kan föröka sig och spridas. Mitt i den mörkaste av årstider så är oregelbundna eller snabba förändringar i vädret som temperatur och nederbörd, en del av den eskalerande klimatförändringen. Många av de slutsatser den västerländska expertisen har dragit har visat sig stämma.
Förespråkarna för en evig tillväxtekonomi bortser från dessa vetenskapliga slutsatser och förordar fortsatt lånebaserad överkonsumtion. Så har också de europeiska politiker agerat som inte vågat ta ståndpunkt. Detta kommer att drabba de som bor i Arktis först, och mest. Samerna som urfolk har ju ingenting att vinna på en tillväxtbaserad ekonomi om detta samtidigt innebär att våra traditionella marker fragmentiseras och med detta ytterligare försämrad vattenkvalitet.
Kulturhuvudstadsåret är på ingång. Det ska bli intressant att se hur detta år ska synliggöra den samiska kulturen såväl som det samiska folket vid aktiviteter och celebert firande av detta Kulturhuvudstadsår. Redan 1751 valde krigförande länder att legitimera den samiska nationen i ett appendix till Strömstadstraktaten, dvs gränstraktatet mellan konungarikena Danmark – Norge och Sverige. Detta appendix kallas för Lappekodicillen, ofta benämnd samernas Magna Charta, på grund av dess betydelse för erkännandet av samiska rättigheter på tvärs av nationalstaternas gränser. Under årets gång ska tydligen den norska konstitutionens 200-års jubileum högtidlighållas. Av det kan man lätt dra slutsatsen att omnämnandet av samerna som folk i den svenska regeringsformen är av signifikant stor betydelse, även om vi i våra vardagsliv idag inte har märkt av vår nya status. Det vore därför en missräkning om de som är ansvariga för Kulturhuvudstadsårets genomförande väljer att bortse från historiska dokument tillsammans med dagens status för det samiska folket. Som folk hör vi och vår kultur hemma under ett firande av ett europeiskt kulturhuvudstadsår, men det måste ske på ett ansvarsfullt och respektfullt sätt. Som Sametingets ordförande hoppas jag att det ges många goda möjligheter att se utmärkt och berikande samisk kultur. Jag hoppas också att vårt folk erhåller många olika fredliga tillfällen att mötas och mingla med Europas dominerande folk och kulturer på bättre sätt än fordomdags.
Även val till Europas eget parlament skall ske i år. Det var samma parlament som förbjöd import av säl och produkter av säl till Europeiska unionens territorium. Samtidigt vill man utvinna olja och gas i arktiska vatten, samt övriga naturresurser som en evigt växande tillväxtekonomi kan antas behöva. Beslutet som fattades av EU-parlamentet har svårt reducerat möjligheterna för enskilda inuiter att kunna leva på traditionellt sätt i avlägsna områden utan tillgång till den infrastruktur som de flesta samer har. Urfolk i allmänhet har ett stort behov av att kunna fortsätta utöva sina traditionella näringar för att också kunna njuta av traditionell mat. EU-parlamentet tog sitt beslut efter intensiv lobbying från s k miljöorganisationer men hade ingen reell konsultation med urfolksorganisationer som till exempel ICC (Inuit Circumpolar Council). Det finns ingen synlig logik. Konsekvensen är ju enbart att återigen har Europa visat sin makt över världens urfolk. Handelsrättigheter verkar gå före Mänskliga Rättigheter! Som ett resultat av detta väljer jag som röstberättigad medborgare inom unionen, att delta vid valet till EU-parlamentet först då medlemsländerna inom EU till stora delar och på ansvarskännande sätt valt att ratificera ILO-konvention no 169.
Under mina resor med egen bil till Jåhkåmåhkke eller Julevu kan jag inte undgå att se kalhuggna och förstörda skogar. Och de gånger som jag kliver på sametingsbussen i Goabddális för att åka till något sametingsplenum i södra Sápmi ser jag samma sak upprepa sig från inlandsvägen. Ingenting inom synhåll verkar vara sparat för oss människor till att kunna utöva och hävda vår samiska kultur, som vi en gång ärvde från mor och far. Stigar, samiska kulturlämningar eller fornminnen har ödelagts i den skövlade naturen. Bevis för att våra förfäder har bott och verkat i det land där vi själva bor, försvinner mer och mer från jordens yta. Den ackumulerande effekten av alla intrång och alla skador som skett, gör att vi nu i dag har passerat den så kallade brytpunkten. Oavsett vad vi gör kommer ingenting att kunna göra det möjligt att leva på det sätt som vi var vana vid, till exempel vid Sametingets invigning 1993. På kort tid har vår kultur utarmats och det utan vårt medgivande.
Några positiva tillgångar har vi emellertid: Sametinget ger varje same möjlighet att välja att registrera sig själv på röstlängden. Rätten att som same bli upptagen på sametingets röstlängd är den enda rätt som inte kan tas av den same som väl är registrerad. Alltför många samer har erfarit den bittra och smärtsamma erfarenheten att ha blivit fråntagen sina samiska rättigheter att nyttja land, vatten, språk eller kultur. Men i vårt utsatta läge kan vi välja att förenas, och välja att vara med på röstlängden. Och även välja att förenas i vår kamp att återställa bruten rätt. Inte på bekostnad av rätten för andra enskilda samer utan enbart på bekostnad av det dominerande samhället. Ett återkommande inslag är de så kallade Framtidsseminarier som Sametinget tidigare valt att arrangera. Jag hoppas verkligen att denna seminariemodell blir en årligen återkommande aktivitet för skapandet av vårt samiska samhälle och något som en modern europeisk civilisation borde kunna acceptera.
Med dessa ord får jag hoppas på en fin vår och en sommar med bra tillgång till omärkta renkalvar. Många långa ljusa sommarnätter ger oss fina bär och goda fiskar som gör att vi kan överleva längre och bättre. Och igen citerar jag Deatnogátte Nuorat: ”… solsken och fågelsång, det var samelandet … och minnena vänder tillbaka om ock om igen”.
Mån sávav didjij vuorbális ådå jagev!
Stefan Mikaelsson Sámedikke åvddåulmusj/Sametingets ordförande