God fortsättning …

Julhelgen har snart löpt till ända. Fast även om julen i bästa fall räcker ända till påska kan man dela in julhelgen i olika delar. Nu verkar man i vårt svenska samhälle vilja få denna underbara högtid att försvinna fortare än månadslönen istället för att njuta. Njuta av livet, den stjärnklara natten och tillgången till mat & dryck, gemenskap och umgänge med släkt & vänner. Men mitt i allt detta överflöd, mitt i det överdrivna frossandet och överlämnandet av gåvor & julklappar, så har vi själva valt att välja bort mycket.

Inte alla har möjlighet att längre kunna dela gemenskapen med sina grannar eller nära släktingar, gamla och orkeslösa glöms ofta bort och den lånebaserade tillväxtekonomins nackdelar synliggörs allra bäst och mest under julhelgen. Tillgång till pengar kan göra en lycklig för en stund, men den största lyckan brukar vara att få ta del av det som inte kan köpas för pengar.

Få kunna se sina egna renkalvar sommarmärkta i rätta märket, eller minnas sensommarens lyckade nätfiske med god fångst, eller bärskörden som nu ligger säkert och utan både inblandade äpplen & konserveringsmedel i frysboxen. Solsken och fågelsång, så var livet i Sápmi … och minnena vänder tillbaka om och om igen. Men hur länge kan vi minnas och leva på gamla minnen ? Av far och morföräldrar, eller av gamla föräldrar som nu inte längre orkar ta hand om sina barn? Och varför är vår samiska rätt till matsuveränitet inte accepterad i det svenska samhället så vår kulturs rätt ger oss möjlighet att i obruten rad fortsätta att utöva vad våra föräldrar en gång lärde oss … som de själva en gång blivit lärda av sina föräldrar ? Den enda naturresurs som i den långa polarnatten verkar få vara kvar orörd och oförstörd, är ljuset från stjärnorna på himlavalvet som strålar ner på den sakta snurrande jorden. Alla andra naturresurser både kan och får tas av det samiska folket och brukas av de som själva väljer att göra så och detta i enlighet med svensk lag.

Frågorna är många, svaren få. Kan vi längre våga hoppas på att den dominerande kulturen ska vilja visa respekt för vår kultur och ge oss en möjlighet att delta i beslutsfattande processer i de frågor som beror oss som ett folk ? Och vi har uppstått som ett folk i Sápmi; vårt hemland, och vår rätt erkänns av världssamfundet men uppenbarligen inte i praktisk handling av Sveriges Regering & Riksdag. Och den så kallade brytpunkten är nu passerad. Oavsett vad som sker kommer inte bruten rätt att längre kunna återställas, klimatförändringarna som denna hösten plågar europeiska Arktis kommer inte att kunna lindras, och det Samiska folkets rätt kommer inte att vilja erkännas av EU-parlamentet beläget nere på Europas slätter.

Vi får i den situationen försöka ty oss till varandra, och till andra urfolk som delar vår utsatthet. Men som har sämre levnadsvillkor än vad de flesta samer har. Den samiska kulturen är inte mer betydande än andra, men den är vår kultur och ger oss mod och styrka att uthärda. Vi har idag oxå möjlighet att kunna njuta av kultur från andra delar av världen på ett sätt som våra föregångare inte hade. Det är kulturen som gör oss till finsmakare och som borde innebära att vi skulle vilja vara delaktiga i Kungliga Vetenskapsakademins devis ”Snille & Smak”.

I det snart avslutade årets sista vecka så menar jag att allt som en same utövar är en del av kulturen, och oersättligt för oss samer. Tyvärr delar inte de stora länderna denna inriktning och stigarna blir trängre och trängre. Några samiska symfonier finns inte, men ljudet från en symfoniorkester kan även glädja oss samer. Många framstående kulturpersonligheter delar den lidelse som många av de arktiska urfolken har. Vi stärks av alla kulturers utövande och kan njuta för att en kort stund och kan låta våra tankar återvända till vårt hemland; Sápmi.

En samisk nationalscen för den samiska kulturen är ett ovillkorligt krav för att vi ska kunna orka uthärda att leva i det land som  så uppenbart nonchalerar vårt ursprung och vår rätt. I det läget kan vi försöka njuta av det bästa som finns i de stora länderna i Arktis. Njut av Dmitri Shostakovich Vals nummer 2;

http://www.youtube.com/watch?v=mmCnQDUSO4I&list=FL6JOmCOXhwEgEZ2GVzlB4qw

Gott slut tillönskas på det gamla året. //Stefan Mikaelsson.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.