VIP-gänget

Vet inte om jag ska skratta eller gråta…
Läste en krönika på DN av Dilsa Demirbag-Stens…

Okunskap eller oförstånd eller… Precis sådana här krönikor, inlägg och artiklar stärker min åsikt att Svenskarna vet och kan för lite om sitt eget urfolk – Samerna. Vilket är skrämmande eftersom många kan mer om indianer och aboriginer….

Av någon anledning fastnade jag i tolkningen av att Sveriges minoriteter skulle vara ett VIP-gäng som kan kalla sig riktiga svenskar. Låter lite spännande och visst hade det varit toppen att vara med i ett VIP-gäng och kunna använda gräddfiler och lillfingret för att få det man vill. Dessvärre är det så lååååångt ifrån sanningen som man kan komma.

Jag kan inte avgöra om vem eller när man blir en riktig svensk. Men jag vet att jag är en stolt same som bor i Skåne och att jag vill bli respekterad för att jag är same. Svårare än så är det inte. Tyvärr är det här som problemen uppstår och många samer får slåss för sin identitet, sitt språk och försvara både sin historia och sin framtid.
DO-anmälningar hör till vardagen och rättegångar kommer som ett brev på posten.

Samer har levt i Sverige sedan urminnes tider. Sedan 2011 är samerna nämnda som folk i den svenska grundlagen. Men redan 1977 uttalade Riksdagen att samerna är Sveriges urfolk.

Dilsa Demirbag-Stens skriver i sin krönika: Jo, jag förstår att intentionen bakom att ge fem minoriteter lagstadgat skydd är god, rentav ett uppriktigt försök att gottgöra förtryck och diskriminering som makten i hundratals år har utövat mot dessa grupper som systematiskt har förvägrats rättigheter. Men gå ett varv till med tanken. Vad är det som går i arv alla dessa år och som förenar en rom eller en same i början av förra seklet med dem som bor i landet i dag?

Någon sa – Historien upprepar sig. Men för att det ska vara en sanning så måste det väl varit ett avbrott i historian… Jag kan inte se att det varit något avbrott vad gäller diskriminering eller förtryck. Det som är skillnaden är att formen av diskriminering och förtryck har förändrats. Förtrycket har pågått under så lång tid att det blivit ett ”naturligt tillstånd” och spänningarna mellan samer och samer ökar på ett negativt sätt. Staten ser inte samerna som ett helt folk utan ger en del samer fördelar på bekostnad av andra samer. Staten ger ved till brasan och konflikter skapas.
Åh andra sidan är många samer så präglade av staten att de själva utgår från att tänka som staten vill. Efter såååå många år har förtrycket satt sig i ryggraden och man bromsar sig själv i en uppförsbacke…

Vad är då fördelar med att vara en nationell minoritet och same i Sverige… Det finns ett lagstadgat grundskydd som bland annat innebär att:
~Kommunerna ska informera minoriteterna om vilka rättigheter de har när det t.ex. gäller barnomsorg, äldreboende och modersmålsundervisning.
~Kommunerna ska skydda och främja språken men även främja möjligheter att utveckla kulturerna. I fokus är barnen. Barnens identitet och språk ska särskilt stärkas och utvecklas.
~Samråd ska ske i frågor som berör de olika nationella minoriteterna. Allt för många kommuner följer inte det lagliga grundskyddet och barn blir nekade modersmålsundervisning och samrådet lyser med sin frånvaro. Så min fråga till Dilsa Demirbag-Stens är: Var är gräddfilerna och vad innebär VIP-gäng?!?

Dilsa Demirbag-Stens skriver: …intentionen bakom att ge fem minoriteter lagstadgat skydd är god, rentav ett uppriktigt försök att gottgöra förtryck och diskriminering…

Kanske är det så, men det är ingenting som visas i allt för stor handling…
Vill vi se en förändring räcker det inte med att en part visar vilja och inriktning. Vi, alla parter måste visa vilja och inriktning och dessutom ha ett gemensamt mål. Rom byggdes inte på en dag – Det samma gäller när man ska förändra någonting som pågått så länge att ingen egentligen vet när det började. Dialog, samråd och samförstånd på samma nivå och med lika värde är en bra start. Inge mer ved på elden…

Ensam kan vara stark, men tillsammans är vi oslagbara!!!