Forskning & Framtid

Forskning och framtidPublicerad 2013-02-28
Text: Elin Lundström

LKABKirunabo som bor i Luossavaara påverkas ständigt
av dammet från gruvdriften. Bild: Mats Berg

Den lyckade gruvindustrins giftiga baksida

Svenska gruvföretag tror på tillväxt under 2013 och räknar med att behöva nyanställa. Men myntet har en baksida. Ny teknik gör det möjligt att exploatera mindre fyndigheter – vilket förvärrar miljöförstörelsen.

Enligt statsminister Fredrik Reinfeldt är gruvnäringen för Sverige vad oljan är för Norge. Staten lägger miljarder på verksamheten. Men i Kiruna, där en stor del av  Sveriges gruvor finns, har marken börjat kollapsa och staden måste flyttas. Dammet målar landskapet svart. Mark och vatten förorenas, samtidigt som nya bolag vill öppna gruvor i orörd fjällmiljö.

Gruvföretagen måste avsätta en summa pengar för att återställa landskapet. Men enligt David Berggård, gruvexpert på Länsstyrelsen i Norrbotten, kan ett landskap där gruvbrytning pågått inte återställas – förstörelsen är för stor. Marken tas bort, vattendrag leds om, sjöar töms och kvar blir ett månliknande landskap med avfall som läcker föroreningar långt efteråt. Ny teknik kan dessutom bidra till att förstörelsen ökar.

– Numera kan bolagen bryta upp berg som innehåller lägre halter av mineraler än förr. Det innebär att större mängder material tas upp från marken, vilket ger ännu värre skador på landskapet, säger Bo Olofsson, professor i miljögeologi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, KTH.

Gruvdriften i Kirunaområdet domineras av statligt ägda LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag). Företaget har brutit malm i Kiruna sedan 1890-talet. I dag vill även flera utlandsägda företag starta verksamhet i området, till exempel australiensiska Kiruna iron och Avalon minerals ltd, samt kanadensiska Eurasian minerals inc.

Det kanadensiska gruvbolaget Northland resources har redan påbörjat sin gruvbrytning i grannkommunen Pajala. Enligt Hans Lööf, professor i nationalekonomi vid KTH, kan bolaget räkna med att tjäna ungefär 500 miljarder kronor på 20 år, beräknat på fyndighetens storlek på 250 miljoner ton och dagens prisnivå på metaller. På bolagets hemsida står det att den betydande järnmalmsreserven räcker i minst 19 år och förväntas generera ett starkt kassaflöde.

– Ett argument för nya gruvor är att de ger flera arbetstillfällen. Men i moderna gruvor arbetar relativt få människor, som ofta är utländska specialister och därför inte betalar skatt i Sverige, säger Hans Lööf. Han tror heller inte att Northland resources tänker betala bolagsskatt i Sverige.

Däremot kräver nya gruvor stora satsningar av staten, som bygget av de nya vägarna mellan den nyöppnade gruvan i Pajala och järnvägen i Svappavaara. Var sjätte minut kommer tung trafik, med upp till 37 meter långa lastbilar, att passera byarna längs vägen.

De norrländska gruvorna är främst inriktade på järnmalm. Järnmalmen förädlas sedan i speciella anläggningar till små kulor av järn med olika tillsatser, så kallade pellets, som används i ståltillverkning.

Nyligen stoppade Naturvårdsverket nyöppningen av ett av LKAB:s dagbrott. Myndigheten ansåg att bland annat pelletsverket, som hade dålig rening, också skulle ingå i tillståndsprövningen.

– Det är tydligt att myndigheten på det sättet ville komma åt en av de smutsigaste industrierna i Europa, säger Ulf Nygren, chef för miljö-och samhällsbyggnadsförvaltningen i Kiruna kommun.

LKAB har nu investerat i rökgasrening för pelletsverket och när en ny ansökan om tillstånd görs kommer företaget troligen att få öppna dagbrottet. Brytningen medför avfall i form av gråberg och tungmetaller som läggs på hög i stora upplag.

Förutom förorening med tungmetaller kan gruvdriften också innebära övergödning av vattendrag. LKAB samarbetar med forskare vid Luleå tekniska universitet, LTU, för att undersöka den frågan.

– Övergödningen leder till att produktionen av alger och andra vattenväxter ökar något, säger Sara Chlot, doktorand vid LTU, som har undersökt vattendrag i Kirunaområdet.

Föroreningarna kan dessutom bli mer akuta när vattenflödena minskar. Nu ska sjön Luossajärvi som ligger intill gruvan i Kiruna dämmas upp för tredje gången. Från sjön flyter bäcken Luossajoki, som tar emot Kiruna stads renade avloppsvatten. Bäcken flyter sedan vidare in i sjön Ala Lombolo, Norrbottens mest förorenade sjö med bland annat kvicksilver från LKAB:s gruvor. Sinande vattenflöde i Luossajoki ger även lägre vattenstånd i Ala Lombolo, vilket gör att sedimenten friläggs. Därmed frigörs kvicksilvret som kan spridas till omgivningen. Förhöjda halter av kvicksilver har redan hittats i fisk i Torneälven, som tar emot vatten från Ala Lombolo.

Damm från LKAB:s upplag är ytterligare ett problem för en del Kirunabor. I upplagen förvarades år 2011 ungefär 12 miljoner ton av bland annat gråberg och defekta pellets. Normerna för luftkvalitet i staden överskrids allt oftare. En Kirunabo som bor i Luossavaara påverkas ständigt av dammet.

– Utemöblerna måste torkas dagligen eftersom de blir så svarta av allt gruvdamm, säger en Kirunabo som vill vara anonym.

Snart får han många nya grannar. LKAB ska bygga 150 lägenheter i Luossavaara. Men först måste bolaget sanera marken, eftersom den är förorenad av ett gammalt dagbrott.

I Kiruna har många blivit av med sina bostäder. Staden måste flyttas, eftersom marken kollapsar efter malmbrytningen. Hur miljön påverkas av flytten är det ingen som vet.

– Någon samlad miljöbedömning finns inte. Det är redan bestämt att de flesta byggnader som ligger i riskzonen ska rivas. Men det är inte bestämt vad som ska hända med avfallet från rivningen. Vi vet inte heller vart vi ska flytta jordmassor från dessa områden, säger Margareta Bergman, som är miljöchef i Kiruna kommun.

LKAB:s hundraåriga verksamhet har alltså orsakat en rad miljöproblem. Bolagets gruvor ligger dock på redan industrialiserad mark. När andra företag nu vill starta gruvdrift hotas även den arktiska fjällmiljön. Australiska Kiruna iron har provborrat i området och planerar brytning av malm i ungefär 10–20 år. Även om det kan låta som en kort tid, så blir det svårt att sedan återvända till de förändrade fjällen.

– Om Kiruna iron får tillstånd att exploatera fjällmarkerna kommer renskötseln som funnits i området i hundratals år att försvinna, säger Niila Inga, renskötare i Laevas sameby.

Prospekteringar pågår för fullt också norr om Kiruna, kring Esrange, vars rymd- och raketforskning nu hotas av framtida gruvdrift. Även om Kiruna iron inte har startat sin verksamhet ännu, så störs turismen redan i dag. Vem vill investera i ett område som snart kan bli en gruvöken?

– Det blir som en död hand över turistentreprenörers investeringsvilja, säger Erica Mattsson vid Kiruna Lappland, en paraplyorganisation för turismintriktade företag i Kiruna kommun.

Saken blir ännu värre av att det tar lång tid för den arktiska miljön att återhämta sig, eftersom alla biologiska processer går långsamt på grund av kylan. Är det då rätt att satsa på gruvorna i norr? Nationalekonomen Hans Lööf  jämför Sverige med andra stora exportörer av råvaror, som Jamaica.

– Jamaicas ekonomiska tillväxt har avstannat jämfört med till exempel Hongkong, som exporterar förädlade produkter som elektronik. Trots miljardvinster är råvaruexport i längden inte bra för ett lands ekonomi.

 

500 miljarder SEK

 Så mycket kan det kanadensiska bolaget Northland tjäna på 20 års gruvbrytning i Pajala.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.