Almedalen, Sápmi och ledare…
Lyssnar nu på politikerna som är i Almedalen. Vilket engagemang! Vilka bra talare! Många av dem verkligen brinner för sina förtroendeuppdrag och de har en vilja att komma framåt och möta framtiden. Eloge till dem, men också till Per Jonas Partapuoli och Sáminuorra som är där och synliggör Sápmi och den verklighet som råder här.
Från Almedalen till Sametinget… Ett låååååångt steg…
På Sameradions webb kan man läsa hur det samepolitiska spelet pågår. Ett parti som idag sitter i styrelsen och som även en kort period innehaft ordförandeposten i styrelsen bjuder in till att bilda allians. Två av fyra partier säger nej till allians. Troligen på grund av erfarenheter från tidigare mandatperioder där samarbetet inte fungerat på ett tillfredställande sätt. Kvar blir två partier som ska fundera…
Flera partier som nu leder Sametinget har förbrukat sitt förtroendekapital och det kommer nog bli mer än svårt för dem att skapa allianser.
Men det är inte allt…
I Almedalen ser vi ledare som vill vara ledare och som är tydliga i sitt ledarskap. Många av dem har energi och glöd som skapar förtroende. Det ger mig som väljare och fritidspolitiker en kick att både rösta och engagera mig i politiken. Jag suger åt mig argumenten som jag sedan ska använda i olika situationer. Politik är roligt när engagemanget har fokus på framtiden. De flesta partiledarna har ett budskap… Okej att alla budskap inte faller i min smak, men även ett budskap som inte passar mig är ett viktigt budskap.
Nästa år är det val och det känns i luften att valkampanjerna är i full gång. Det framgår tydligt att statsminister Fredrik Reinfeldt är redo för att axla statsministeruppdraget även nästa mandatperiod. Vilket känns tryggt. Motståndare till den posten är Stefan Löfven.
Jag vill ha en Statsminister som kan utse ansvarsfulla ledare som har stöd och är accepterade av både väljare och en majoritet av Riksdagens ledamöter. Så visst är det här en fråga som rör oss alla och som alla måste engagera sig i. Kort och gott –Inga Kronblom:are (soffliggare)!
Sametinget?!? Vem vill axla rollen som Statsminister eller att ta ansvar som minister… Nja, någon sa… men det saknas både glöd och engagemang för att övertyga mig.
Det största partiet, Jakt o Fiske, borde vara den självklara Statsministerkandidaten. Men de saknar energi och engagemang…
Näst största partiet, Samelandspartiet, kanske vill de vara Statsministerkandidat. Men förtroendekapitalet är förbrukat och de har samarbetssvårigheter…
Både Jakt o Fiske och Samelandspartiet har under denna mandatperiod blivit erbjuden posten, men tackat nej. Efter många turer tog Samelandspartiet rollen under en kortare period, men fick lämna uppdraget pga. ett misstroende från en majoritet av plenums ledamöter.
Visst hade det varit mer än konstigt om varken Nya Moderaterna eller Socialdemokraterna velat axla uppdraget som Statsminister…
Så vad hände då inom samepolitiken… Jo, ett av de mindre partierna, Nya Min Geaidnu, går ut innan valet och är tydliga och visade engagemang för att axla rollen som Statsminister. Men för ett litet parti, borde inte Statsministerrollen vara möjlig att inta. Inte när det finns partier som har mer än dubbelt så många mandat…
Vecka 35 öppnas den nya mandatperioden och då får vi se hur det blir. Oroväckande är dock att inget av de två största partierna tydligt kandiderar för Statsministerposten… Nya Min Geaidnu gjorde ett bra val och är nu Sametingets tredje största parti. Ska det bli de som axlar uppdraget… Kanske, det är ju bara de som visat engagemang och vilja…
Sammanfattar jag Almedalen och Sametinget så blir det på följande sätt:
Almedalen har många politiker som vill driva utveckling och som har både engagemang och glöd för att inta ledande positioner.
Sametinget saknar ledande politiker med energi, glöd och vilja att se framtiden.
Två partier sticker dock ut. Landspartiet Svenska Samerna och Nya Min Geaidnu. Jag skulle bli mycket förvånad om inte representanter från dessa partier efter vecka