Plenum i Vualtjere – Vilhelmina

ÖPPNINGSANFÖRANDE 19.2.2013 AV SAMETINGETS ORDFÖRANDE STEFAN MIKAELSSON VID SAMETINGETS 62:A PLENUM I VUALTJERE / VILHELMINA.

StefanBuorre idet Sámediggeájrrasa, guosse ja gieres gulldaliddje!
God morgon Sametingsledamöter, gäster och kära åhörare.

Buorisboahtem Vualtjere ja sámedigge ållestjåhkanibme!
Välkommen till Vilhelmina och sametingets plenum!

Muv nammal Stefan Mikaelsson ja lev Sámedigge åvddåulmusj.
Mitt namn är Stefan Mikaelsson och jag är Sametingets ordförande.

Uddni máhttep ávvudallat, la ållestjåhkanimmuddo vaj máhttep aktisasjvuodav dåbddåt ja aktan jiermmát mierredip. Sámedikken la ietjas organisasjåvnå ja ietjas ulme baktu sierralágásj sajádahka.
Idag så har vi anledning att vara glada, det är tid för plenum så vi kan känna gemenskap och fatta goda beslut. Sametinget har genom sin organisation och sitt ändamål en särskild ställning.

Förändringens och förstörelsens vind blåser över Sápmi som hotar vår kulturs fortlevnad och vår överlevnad som ett folk.
Sveriges & Finlands medlemskap i Europeiska Unionen EU, har medfört det motsatta jämfört med det förväntade. Istället för att det samiska folkets legitima rättigheter och status skulle respekteras och befästas genom omedelbart implementerande av världssamfundets olika Mänskliga rättighets-instrument, har Europas kolonisatörer våldfört sig på vår legitima rätt som ett folk; och vår exklusiva rätt till att bebo, bruka, äga och kontrollera vårt samiska hemland; sápmi.

Den europeiska kolonialismen som baserad på rasism verkar betrakta det samiska folket som underlägsna och oförmögna att inse vårt eget bästa och än mindre kunniga i att förvalta vår egen kultur och arv för kommande generationer, är lika stark i dag som den var 1919 då sverige började tvångsförflytta renskötande samer och deras familjer, tvångsslakta ren och bedriva aktiv försvenskningsprocess.
Visserligen kan man hävda att både Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag har medverkat i en förnyelseprocess mellan regeringskansliet och det samiska folket, visst, det är bra men det räcker inte och är för lite. Alla delar av den samiska kulturen och alla aspekter som det samiska folket själva definierar måste beröras av en lösning. Annars verkar de positiva förändringar som skett enbart vara baserade på godtycke och slumpmässiga förhållanden, än en genuin respekt för det samiska folket och vår status i ett samhälle som domineras av svenska lagar & normer.

Den gruvpest som nu spridits runt om i europa och som får kommunalråd, landshövdingar och andra att i raljerande ordalag försäkra att man ska ta hänsyn till samerna och våra intressen vid eventuella gruv-prospekteringar & etableringar samt att det finns plats för alla, är resultatet av en 100-årig kolonialism.
Det borde inte vara så, att europas dominerande samhällen fortfarande verkar anse oss samer som en del av underhållningen och att det samiska folkets kultur passar bäst på museer och forskningsinstitutioner. Men i omedelbar anslutning därefter kunna hävda att om samiska intressen står emot ett intrångsintresse, så ska det samiska intresset ge vika för att främja det allmännas intresse.

Det samiska folket är beroende av en omistlig kontakt med vår natur, och vår kultur  överlever inte en totalt förändrad och förstörd natur där t.ex mångfald, nyckelbiotoper, olikåldrig skog, ofragmenterade marker och rent vatten är tillstånd som saknas. Detta är också en av principerna bakom framtagandet av ILO-konvention no 169. Dvs försöken från världssamfundet att utifrån Mänskliga Rättigheter försöka förhindra olika dominerande samhällen att förändra eller förstöra urfolkets kontakt med sina traditionella marker & vatten. Vi samer går till framtiden i fotspåren av våra förfäder. Förstör man fotspåren, förstör man också vår framtid.

Strax innan Sametinget etablerades 1993 så slaktades cirka 100 000 renar per år. Nu ligger det slaktade antalet renar nere på ungefär hälften, dvs drygt 50 000. Renskötarna försöker förgäves motverka att en ytterligare minskning av renhjordarna och antalet slaktade renar sker och ibland så har domstol dömt renskötare för illegal jakt. Man har skjutit ett eller flera rovdjur och i sverige är det ett brott, oavsett hur många rovdjur det finns. I mina ögon är detta inte ett brott utan ett sätt att hävda kulturens överlevnad, och bland annat ge renarna den betesro de nu är förvägrade. Inte heller är det i mina ögon ett brott att bygga en kåta eller övernattningsstuga på förfäders marker för att till exempel kunna bevara den samiska kulturen. På kalfjället, i avlägsna skogsdalar, eller till exempel vid den fiskesjö där farfar och farmor alltid fiskade innan nitiska kungens män brände ner kåtan och vid hot om laga åtgärder hävdade att fisket var olagligt.

RegeringenRegeringen bad samerna om ursäkt 1998, men för vad ställer jag mig den retoriska frågan. Det enda som i dagsläget verkar fylla denna ursäkten med ett innehåll, är den måltid som regeringen regelbundet bjuder sametingets representanter på. Min tro på den europeiska demokratin är grumlad och skakad. 1977 deltog jag vid en presentation av en statlig offentlig utredning. Åh vad jag var glad, äntligen skulle min del av den samiska kulturen beröras av en framåtsyftande lösning.
Idag, 36 år senare kan jag konstatera att inget blev bättre. Snarare det motsatta & min glädje över att vara medborgare i sverige har för länge sedan försvunnit. Idag tror jag inte att regeringen har en vilja att under min levnads dagar göra något annat än befästa det som redan sker överallt i sápmi, dvs rådande ordning. Det blir ingen ratifikation av Nordisk samekonvention, det blir ingen ratifikation av ILO-konventionen no 169, det blir ingen implementering av ICESCR & ICCPR och glöm Urfolksdeklarationen.

Jag ställer mig den frågan om det finns det något annat alternativ för sametingets plenum än att avbryta alla förhandlingar mer Sveriges regering? Kommer vårat misslyckande i förhandlingarna medföra någon annan utveckling än att det om 10 år är 25 000 renar som slaktas? Och att olagligt uppförda kåtor fortfarande bränns?

Vi sametings-ledamöter har emellertid möjlighet att agera, att ställa europas kolonialmakter och den europeiska demokratin till svars, dels nationellt och dels i processer som kan bedrivas inom det internationella samfundets olika regelverk.
Enligt mitt sätt att se det är det den enda återstående möjligheten i en förtvivlad situation. Där sametinget med ord har sagt allt som kan sägas och inget av allt detta har medfört någon förändring.

Men vill vi sametings-ledamöter medverka i en process som riskerar att polarisera det lilla samiska samhället gentemot det stora dominerande svenska samhället? Kommer vi att klara att främja samiska rättigheter och möjligheterna att bruka dessa samtidigt som möjligheterna för många fler i det svenska samhället påverkas i olika grad?

Påverkar det oss att vi samer har så pass god anslutning i det svenska samhället så vår vilja att fatta dynamiska politiska beslut här i dag minskar? Är vi kanske rädda att om vinsterna som hämtas från hela sápmi inte längre får överföras till marknaden så kommer våra pensioner att bli avsevärt sämre, så att vi därför inte vågar ta beslut?

Kulturbärarna; nämligen de enskilda människorna som bär och genom utövandet hävdar den samiska kulturen, ibland i strid med svensk lag, kan inte vänta längre; Fiskaren, joikaren, jägaren, kåtabyggaren, renskötaren, slöjdaren, vandraren. Enkla samiska män och kvinnor, kan inte överföra den samiska kulturen på traditionellt vis, till sina barn, barn-barn, syskonbarn och andra samiska barn, om vår natur blir en grusgrop med lakvattensdammar. Den dag överförandet till kommande generationer upphört, den dagen har vår kultur försvunnit.

ValkuvertIdag kan vi sametingsledamöter tillsammans börja att själva återställa vår brutna rätt. Det kommer bara att klaras om vi gör det gemensamt. Vi kan välja att göra det under vårt sista ordinarie plenum, eller låta kommande politiker och generationer överta vårt ansvar och skyldigheter. Med goda krafters förenande kan vi ge våra väljare förnyat hopp och skäl för att rösta i sametingsvalet den 19 maj.

 

Avslutningsvis så kommer jag att citera delar ur en dikt av  Nils-Aslak Valkeapää:

De kommer och frågar var är ditt hem
De kommer med dokument och säger
Detta tillhör ingen. Detta är statlig mark allt tillhör staten.
De tar fram grådaskiga tjocka böcker och säger:
Detta är lagen den gäller för dig också
Vad ska jag säga syster
Vad ska jag säga bror

Du vet bror du förstår syster

Aillohas,

Med dessa ord förklarar Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson Sametingets sista ordinarie plenum mandatperioden 2009 – 2013 för öppnat

 Sami eadnan samiide

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.