Andreas Norléns tal till Sametingets plenum 6 oktober 2016

Herr talman, ärade ledamöter av Sametinget!

Som ordförande för riksdagens konstitutionsutskott vill jag å mina och övriga KU-ledamöters vägnar framföra ett varmt tack för inbjudan till ert plenum här idag i Skellefteå. Vi sätter stort värde på att få besöka er, lyssna till debatten och senare idag samtala med er om angelägna frågor. Jag vill också framföra ett varmt tack för äran att på det här sättet få tala inför Sametinget.

När man som jag tror på betydelsen av demokrati och av demokratiskt valda parlament som platser för samtal och beslut, och man därför tar riksdagen och uppdraget som riksdagsledamot på stort allvar, då fylls man alltid av lite extra vördnad när man besöker andra folkvalda parlament. Jag har varit gäst i parlament i flera världsdelar, men jag har aldrig tidigare besökt det folkvalda parlament som finns vid sidan av riksdagen inom Sveriges gränser, nämligen Sametinget. Jag kommer därför till er idag med stor respekt och stort intresse och jag vet att det är en inställning som jag delar med konstitutionsutskottets övriga ledamöter.

Det är nu länge sedan som KU senast besökte Sametinget, så det är verkligen hög tid att det här besöket blir av. Nästan samtliga ordinarie ledamöter av KU är här idag, inklusive utskottets vice ordförande, Björn von Sydow. Flera ersättare i utskottet är också på plats och därtill tjänstemän från utskottets kansli. Det visar vilket stort intresse som finns för att utveckla relationerna mellan riksdagen och Sametinget och hur högt KU prioriterar det här besöket.

Jag tror mycket på möten och samtal som medel för att bygga förtroende och förståelse. Ett parlament kan i sina bästa stunder vara just en mötesplats, där man för samtal som leder till ökat förtroende för andra människor och ökad förståelse för andras utgångspunkter. Jag hoppas att det här besöket och de samtal vi har fört och kommer att föra ska vara steg på vägen mot att bygga mer av förståelse och förtroende mellan oss riksdagsledamöter och er ledamöter av Sametinget.

Relationen mellan svenska staten och samerna utgör en mörk del av den svenska historien, och dessutom en del som bara delvis är dokumenterad och berättad. Jag vet att många samer bär på tunga egna minnen av övergrepp och diskriminering och även på minnen som berättats vidare av tidigare generationer. Svenska kyrkan har genomfört ett omfattande arbete för att dokumentera och lyfta fram kyrkans roll i statens historiska övergrepp gentemot det samiska folket. Jag är övertygad om att även statens egna övergrepp måste dokumenteras och berättas, för att en verklig försoningsprocess ska kunna inledas. Vi känner till att det pågår ett arbete inom Sametinget med att utarbeta förslag till hur en sanningskommission skulle kunna arbeta med just dessa frågor, och vi ser fram emot att få ta del av resultatet av det arbetet när det blir färdigt.

Det finns även många andra utestående frågor när det gäller relationen mellan staten å ena sidan och samerna och Sametinget å andra sidan. När jag och några kollegor träffade företrädare för Sametingets styrelse förra året fick vi intrycket att det pågår ett arbete inom Sametinget med förslag till en ny samlad samepolitik, som ett svar på de förslag som utarbetades av regeringen 2009 men som då inte fördes vidare i en proposition till riksdagen. Också resultatet av detta arbete ser vi fram emot att få ta del av. Den eventuella ratificeringen av ILO-konvention nummer 169 är en annan öppen fråga, liksom frågan om en samisk parlamentsbyggnad.

Vi är dock inte här idag för att utfärda löften, det vore fel att ge den bilden. Det finns inte gemensamma ställningstaganden från konstitutionsutskottets sida till alla samepolitiska frågor. Vi företräder olika partier i riksdagen och alla partier har inte tagit ställning till alla de frågor som ni har på er agenda. En del samepolitiska frågor behandlas inte heller i KU, utan i andra utskott i riksdagen. Ett viktigt exempel på det är rennäringsfrågorna, som behandlas i miljö- och jordbruksutskottet.

Vi är i stället här idag för att lyssna och samtala och lära. Vi är redo att lyssna på de förslag ni vill föra fram och samtala med er för att förstå mer om era ställningstaganden. Jag tror som sagt på möten och samtal och jag är övertygad om att ledamöterna i riksdagen och ledamöterna i Sametinget behöver tala mer med varandra.

För er är regeringen en naturlig samtalspart på statlig nivå, och ni träffar regelbundet företrädare för regeringen och Kulturdepartementet. Det är självklart eftersom det är regeringen som innehar den verkställande makten och det är regeringen som genom sin budgetproposition styr resursflödet till Sametinget och till minoritetspolitiken. Samtidigt menar jag att det också har ett stort värde att vi bygger personliga relationer mellan Sametinget och riksdagen. Vi kommer sannolikt att ha minoritetsregeringar i Sverige under överskådlig tid och då blir det särskilt viktigt att regeringens politik är väl förankrad bland riksdagens olika partier, inte enbart hos de partier som vid den ena eller den andra tidpunkten ingår i regeringen. Jag och övriga ledamöter i KU skulle därför gärna se fler och tätare kontakter mellan Sametingets ledamöter och riksdagens ledamöter. Låt oss börja nu genast genom att ha bra diskussioner i eftermiddag.

Slutligen vill jag framföra ett varmt tack för allt vad ni och övriga samer har bidragit med för att bygga det land vi gemensamt kallar Sverige. Samerna utgör en självklar del av vårt samhälle och är verksamma över hela landet i alla tänkbara yrken. Jag samtalade nyligen med en tjänsteman i riksdagen som är av samiskt ursprung, i min tidigare hemkommun Motala finns en samisk brandman – och det är bara ett par exempel.

Än en gång: Varmt tack för allt ni bidrar med till vårt samhälle, varmt tack för inbjudan och varmt tack för möjligheten att få hålla det här anförandet.

Andreas Norlén (KU.s ordförande) tal vid Sametingets plenum torsdagen den 6 oktober 2016.