Välgångsönskningar på samernas nationaldag!

Vi kallar själva vårt hemland för Sápmi. I år har vi möjlighet att påminna oss själva och varandra att det är 99 år sedan detta första gränsöverskridande landsmöte avhölls.

Då var förhållandena för att arrangera ett sådant stort evenemang med långväga gäster, inte de bästa. I Sverige rådde bland annat ransonering och allmän brist på mat. Kampen för allmän och lika rösträtt pågick under stora oroligheter. Man hade säkerligen inte velat ta detta möte i sådana oroliga tider, om det inte hade upplevts att behovet var stort. Ärendet brådskade och det gick inte att vänta på lugnare omständigheter. Man kan med sannolikhet anta att man befarade att den svenska staten skulle vidta sådana åtgärder som skulle vara begränsande och skadliga för den samiska nationen som helhet. Så skedde ändå och följderna av detta gör att vi plågas av detta även i det moderna Europa. Men i och med första landsmötet så lades grunden för vårt folks förenande och uttalade vilja att själva, utan inblandning, ”vår rätt bevaka och talan föra”.

I och med Sametingets tillkomst så erhöll vi samer en formell grund där vi på jämlika villkor kan förena oss i våra krav på fred, jämställdhet och rättvisa. Det känns som om 1917 års agerande har spelat en stor roll för den utveckling som man i dag kan uppleva. Men frågan är om Sametinget tagit vara på alla möjligheter och levt upp till det ansvar som vi har fått oss tilldelat av dels våra föregångare och dels av 8 322 samer i röstlängden? Men fortfarande är inte allt hopp ute för en förbättring av rådande förhållanden.

Förhållandena är lagda till rätta för att vi själva ska kunna återupprätta den brutna rätten. Och inte längre får särintressena tillåtas dominera på vår bekostnad. Och precis som 1917 är tillgången till mat en existentiell fråga. Nu kan vi gå till närmaste supermarket och köpa mat från långväga delar av världen. Men den mat som är den mest smakliga, hälsosamma och bästa för urfolken, är ju den närproducerade, traditionella maten och den verkar minska i tillgänglighet.

Glädjande nog delar samerna kraven på fast mark, rent vatten och levande kulturarv, med allt fler svenskar som agerar i småskaliga nätverksintressen.

Den samiska nationaldagen blir en allt viktigare markör i det storsamhälle vi lever i och en viktig möjlighet att kunna förenas genom vår gemensamma smärtsamma historia, vår kultur och vårt språk.

Återigen gläds vi med solens och dagsljusets återkomst. För var dag som går så har dagen förlängts med ett ripskritt. Aldrig tidigare har vi kunnat fånga dagen och möjligheterna lika bra som vi kan nu.