Öppningsanförande av 67:e plenumet

ÖPPNINGSANFÖRANDE AV SAMETINGETS ORDFÖRANDE STEFAN MIKAELSSON VID SAMETINGETS PLENUM I JULEVU- LULEÅ DEN 30 SEPTEMBER 2014.

Buorre idet Sámediggeájrrasa, oabbat ja vieljat, guosse ja gieres gulldaliddje! Buorisboahtem Julevu ja Sámedigge ållestjåhkanibme !

Muv nammal Stefan Mikaelsson ja lev Sámedigge åvddåulmusj.

Udni i tjapa bievev. Välkommen till Luleo och Sametingets 67.e plenum.

Lule älv, på samiska Julevädno, mynnar här i bottenviken. Älven är 461 km lång, med ett avrinningsområde på 25 240 km². Namnet lär komma av lulesamiska lulij ’den som bor i öster’, som förr betecknade skogssamer och kan sålunda ge betydelsen ’skogssamernas älv’.

Om man jämför med Torne älv, som med en längd på 520 km och ett avrinningsområde på 40 157 km och räknat på medelvattenföringen är sveriges näst största älv. Så kan man notera en signifikant skillnad.

I torneälv har mer än 100 000 laxar vandrat uppför älven under sommaren, nästan en fördubbling jämfört med rekordnoteringen från förra året. Allt medans luleälven är pluggad för laxarnas vandring på grund av tillväxtekonomins begär, och förhindrar det naturliga kretsloppet som i gången tid var en resurs för produktion av mat och hälsa för de människor som valt att bosätta sig utcfter älvdalen av just sådana orsaker. Som transportled med förutsägbara betingelser och möjlighet till erhållande av mat som man själv kunde kontrollera och hävda tillgången till.

Redan 1282 förklarade Magnus Ladulås att fisket skulle lyda under kronan, och 1621 gav Gustav II Adolf rätten till laxfångst i edeforsen till Lule stad. Detta för att staden behövde förbättra sin ekonomi.

Den samiska rätten till älven har i likhet med de kulturlämningar som fanns i älvdalen under tidens gång tynat bort. jämfört med hur det borde vara. Inte heller syns speciellt mycket av den skogssamiska kulturen i de olika museer som finns i området. Det är annars det rådande förhållandet. Den svenska lagstiftaren har valt att nonchalera den samiska rätten och den samiska kulturen. Men få är de som har noterat detta. Under de senaste åren har paroller och manifestationer dykt upp som manar till ”Lika rätt för alla” samt ”allas lika värde” och liknande. Men det känns mer som man det är först då man avstår från sin samiska bakgrund, historia och arv. Som man kan få känna sig delaktig i detta.

I dagarna har man kunnat ta del om rapporter om en same som hävdat sin rätt på den plats där personens förfäder och fångesmän, byggt en bostad för övernattning vid fiskejön. Vid sin fiskesjö. Återigen för att få tillgång till hälsosam mat men även för att kunna erhålla matsuveränitet över resursen. Länsstyrelsen har uppmärksammat detta brott och vid hot om laga vite uppmanat samen att ofördröjligen avlägsna sitt svartbygge. Ärendet har inte avgjorts än och det finns förutsättningar för bakslag på det yrkade kravet.

I en nyligen avkunnad dom i Norra Sveriges Hovrätt har domstolen yttrat följande beträffande en enskild sames jakt på älg:

”Det framgår varken av jaktlagen, jaktförordningen eller av Naturvårdsverkets föreskrifter att det varit lagstiftarens avsikt att länsstyrelsen – inom ramen för sin befogenhet att besluta om ytterligare villkor för jakten – skulle kunna utfärda ett villkor som så tydligt gör samernas jakträtt beroende av privata markägares vilja att komma överens.”

De argument som berörd Länsstyrelse använt vid myndighetsutövandet och som försvagde den samiska rätten, avvisades av Domstolen. Det torde kunna anses som rimligt att förhållandena i det först angivna fallet är lika som i det andra. Dvs att Länsstyrelsen inte har lagligt stöd för sitt agerande. Vi glädjs med domen.

Året före Sametingets inrättande och högtidliga öppnande 1993 beslutade Sveriges Riksdag om införandet av den Fria småviltsjakten. Ytterligare en tillämpning av lagstiftaren som fragmentiserade eller ska man säga snarare pulvriserade den samiska rätten. Just därför är det som alla internationella Mänskliga Rättighets-instrument som världssamfundet etablerar, måste förverkligas i allmänhet i Europa och i synnerhet i Svearnas rike, Sverige. Särskilt nödvändigt är de Mänskliga Rättigheter som synliggör den samiska närheten till och spiritualitetens beroende av en oförstörd natur.

ILO169, Urfolksdeklarationen och Europarådets ramverkskonvention för nationella minoriteter kan anses som exempel på sådana MR-instrument. De kommuner som aktivt väljer att inte bli förvaltningskommun för nationella minoriteter väljer således själva att vidmakthålla försvenskningsprocessen.

Vi måste en gång för alla förhindra gamla tiders beslutsstrukturer till fortsatt utrymme i bla moderna statliga myndigheter, kommuner och länsstyrelser. Sametinget har aldrig haft lika bra möjligheter att själva kunna påverka och styra över vår framtid, om det nu är det vi vill. Under plenum kan vi ledamöter genom beslutsfattande därmed genom opinionsbildning påverka ett europa som bygger på evig tillväxt och förstörelse av vår natur.

Det alltmer intensivare skogsbruket har tillsammans med bla vindkraftsparker och gruvintressen skapat det som i samiska ögon ser ut som monokulturer och industriskogar som genererar sjunkande vattenkvalitet.

Och sedan 1995 och till 2012 har befolkningen i det nordligaste länet minskat med ca 18 000 människor. Om inte intrången i den samiska naturen och kulturen kan medföra ökat arbete för de som redan bor i länet, varför ska de i så fall genomföras överhuvudtaget ?

Vi är i kris, vi är i en accelererande spiral av klimatförändringar som inte tål tillväxtekonomins girigheter. Idag bekräftar vi ånyo vår relation till moder jord och vår skyldighet till kommande generationer att upprätthålla fred, jämställdhet och rättvisa”

Med dessa ord förklaras Plenum för öppnat.