Urfolksdagen den 9 augusti 2014

Det första sammanträdet med FN:s urfolksarbetsgrupp WGIP skedde den 9 augusti 1982. FN:s generalförsamling antog 1994 att denna dag skulle bli ihågkommen som internationella urfolksdagen under urfolksdekaden. Syftet med urfolksårtiondet var att stärka det internationella samarbetet för att lösa urfolkens problem inom områden såsom mänskliga rättigheter, miljö, utveckling, utbildning och hälsa.

1998 bad dåvarande jordbruksminister Annika Åhnberg oss samer om ursäkt för hur Sveriges regering behandlat samerna under historiens gång. Ursäkten framfördes emellertid inte till det samiska folkets legitima företrädare (Sametingets plenum församlat till session) vilket naturligtvis var noga planerat och utfört med beräkning. Något år senare kunde ett enigt Sameting framföra till Sveriges regering beträffande ILO 169 att ”Sametinget anser vidare att ratifikation av konventionen skapar möjligheter till ett grundläggande skydd och därmed trygghet för samerna samt möjligheter till en samisk framtid i Sverige.”

Det här kunde ha varit första steget i en försoningsprocess, men Sveriges regering avvisade Sametingets begäran. Detta trots Åhnbergs framförda ursäkt bara några år tidigare. Tiden går och vi blir alla äldre. Frågan är om vi samtidigt blir visare i proportion till vår ökade ålder? I samband med Umeås kandidatur till Europas kulturhuvudstadsår så var den samiska kulturen en tydlig del av innehållet i ansökan. Men vis av erfarenhet så var många tveksamma till att återigen bli en del av underhållningen och att inte bli respekterade för vår samiska nations omnämnande i Strömstadstraktatet 1751 och som folk i regeringsformen 2011.

Om vi som folk har vackra färggranna traditionella folkdräkter, talar flera olika samiska språk, så borde vår rätt som folk synliggöras mer och bättre än vad som gjorts. Vi saknar denna dimension i högtidlighållandet av Umeå Kulturhuvudstadsår 2014, men vi hade inte heller förväntat oss annat. Just innan Umeå Kulturhuvudstadsår skulle invigas så kom beskedet att DAUM, det vill säga Dialekt, Ortnamns- och Folkminnesarkivet i Umeå skulle läggas ner. Att i skenet av det pågående kulturhuvudstadsåret välja att avsluta ett arkiv med dokumenterad regionbaserad information, mänsklig kompetens och relevant utrustning är inget mer än en skandal.

Samtidigt ger det belackarna till det samiska stödet för ansökan om Umeå kulturhuvudstadsår en viss upprättelse. Även om man inte med logisk konsekvens kan sammanknyta Kulturhuvudstadsåret med DAUM.s fortsatta existens, så är det omöjligt att inte göra det motsatta. Det vill säga: Med tanke på det påstådda värdet av Kulturhuvudstadsåret för den svenska eliten, så måste DAUM få fortsätta verka i Västerbotten.

Västerbotten med sitt gamla landskapsvapen som beskrivs ”I med sexuddiga stjärnor av guld bestrött blått fält en springande ren av silver med röd beväring”. Landskapsvapnet existerar och renen springer fortfarande. Redan vid begravningen av Gustav Vasa år 1560 representerade denna heraldiska symbol allt land väster om Bottenviken. Och än idag ingår renen som symbol i Länsvapnen för både Norrbottens och Västerbottens län. Symboliken är otvetydig. Att då välja att med besparingsskäl som grund flytta DAUMs arkiv till det som än i dag historiskt uppfattas av många samer som rasbiologins näste, dvs Uppsala, är och förblir obegripligt.

Vi lider än i denna dag av den svenska okänsligheten och osynliggörandet av oss som ett folk. Inte mer värt än andra folk, men inte heller mindre. En viktig del av den samiska kulturen är renskötsel. Allteftersom det svenska inflytandet och regeringsmakten har skaffat sig kontroll över den samiska kulturen har villkoren förändrats och försämrats bland annat för renskötseln. Idag kan man se en tydlig skillnad på den lön som svenska deltagare i inventeringspatrullerna för rovdjur uppbär, och på den lön de samiska deltagarna har. Det borde inte vara så att de som representerar svenska intressen och ingår i inventeringspatrullerna erhåller annan lön och andra förmåner än de som representerar de samiska intressena. Men det är så det är.

Vi kan inte längre blunda för verkligheten eller hoppas på att Annika Åhnbergs ursäkt var seriöst menad. Det är inte heller längre möjligt att kunna hoppas på en försoningsprocess med det svenska folket. Vår kultur slås sönder och vårt land land grabbas av tillväxtekonomins företrädare med stöd av europeiska lagar och normer. Men samtidigt har vi samer aldrig haft bättre möjligheter ”att vår talan föra och rätt bevaka”, än idag. Men frågan är om vi samer gemensamt delar denna insikt om förhållandenas tillstånd eller om det är mer viktigt att vara en del av det svenska samhället, än av det samiska?

Varje enskild same har idag möjlighet att anmäla sig till att bli upptagen på röstlängden för val till Sametinget. 8 322 personer har idag brukat den möjligheten, och fler lär det bli lagom till nästa sametingsval år 2017. Och om inte vi samer kan förändra forna europeiska kolonisatörers och korsriddares attityd i modern tid med världssamfundets alla mänskliga rättighetsinstrument, vem kan då göra det?

Både det samiska folket och urfolk runt om i världen lider oproportionerligt mycket av tillväxtekonomins och Europas intrång i våra kulturer och dagliga liv. Idag högtidlighåller världens urfolk de gemensamma banden mellan våra kulturer och den natur som vi levt och överlevt i, tills denna dag. Och i den kampen så måste vi samer stå på barrikaderna tillsammans och andligen förenade med världens urfolk.

En annan värld är möjlig!

För Sametingets presidium

Stefan Mikaelsson
Sametingets ordförande

Källa: http://www.samediggi.se/76797